Heja München

På fredag när N. slutat jobba tog vi tåget till München. Vi hade bokat rum på ett lyxigare hotell än vi vanligen väljer. Det finns många fina hotell att välja mellan, men en av orsakerna till av vi valde som vi gjorde var duschen mitt i rummet. Bara en sån sak.

Speciellt kan man ju lugnt säga. Minus för att man måste dra för alla gardiner när man ville ta en dusch. Eller måste och måste, en smakfråga givetvis. I kommentarerna om hotellet påpekade en pappa ganska träffande att det är kanske inte det mest passande när man reser med sin tonårsson.

På lördagen besökte vi stadens BMW-museum samt Olympiapark. Jag hittade min drömbil. Vem skulle inte vilja ha en sån här frågar jag mig? Nu tar jag ju inte trafiksäkerheten i beaktande...Men vilka former. Vilken attityd.

BMW-Welt och huvudkontoret sett från Olympiapark.


På kvällen åt vi en helt suverän middag på Prinz Myshkin, en vegetarisk restaurang. Tänk vilken känsla att verkligen kunna välja mellan allt på menyn. Och gott var det. Rekommenderas varmt till alla som besöker München. Plus att man kan boka bord via nätet. Sådant gillar jag.

På söndag var vädret härligt vårigt så vi beslöt att skippa det bayerska nationalmuseet och istället se staden till fots. Så småningom kom vi fram till den engelska trädgården (som är enorm) och i ett hörn av den hittade vi dessa:



Och just då kände jag att jag nog väldigt gärna skulle vilja vara en äventyrslysten typ som utan större funderingar kan tänka mig att surfa i stora vågor och strömt vatten. Men att jag i själva verket nästan är tvärtemot just det. Så kan det vara ibland.

Vi promenerade vidare och kom slutligen till Hofbräuhaus. Väldigt turistigt, men trevligt. Och den godaste lökpajen jag någonsin ätit. Någonsin. Kanske inte det smartaste att dricka en halv liter öl någon timme före tåget skulle avgå, men den var god den med.


Tågresan hem gick utan problem. Otroligt trevliga konduktörer har de i alla fall i de här trakterna. Det var min helg det.