När man som jag råkar närma sig de 30 och har stadigt sällskap sedan några år (antar att det kanske inte behöver vara ett kriterium) samt möjligtvis lagt på sig några grillmatskilon under semestern, får man skrämmande ofta blicken. Blicken. Man ser hur den vandrar ner mot magen och man kan nästan höra den därpå följande tankeverksamheten hos personen mitt emot:
"Är hon? Är hon inte?"
Gravid då alltså.
Lägg till då det faktum att min favoritklänning den här sommaren inte är strömlinjeformad utan väldigt förlåtande. Plus att jag klagat över halsbränna och att jag försökt sluta med kaffet.
Vilket är mitt nästa steg? Ska jag i stora ordalag prata om att jag faktiskt borde hålla upp med alkoholen ett tag? Eller att min rygg värker? Svullna fötter i värmen?
Och som svar på frågan, nej, just nu är jag inte gravid.
