Start: Dornach

I söndags var det dags för vandring igen.
N. fick bestämma och
bestämde galet nog att slå ihop två rutter till en lång.
Det var varmt, svettigt och uppför mest hela tiden.
Det roligaste på rutten var att vi plötsligt befann oss i Hochwald
där de passande nog firade majfest.
Annars var det mest som det brukar.
Höga träd. Kossor.
Och en och annan ruin.

Efter 4,5 timmar kom vi fram till slutmålet och tog S-tåget hem igen.

Läst

Förra veckan lånade jag äntligen böcker från
Centrepoints bibliotek.
Dessa två är redan utlästa.
Betyg: Helt ok.

En regnig tisdag

En regnig tisdag är en
som gjord för ett loppisbesök.
Det blev en blå klänning...

...och den största påsen knappar jag sett.
Det här köpet går under "kan vara bra att ha".

FCB

FC Basel blev schweiziska mästare häromdagen.
Och det uppmärksammas givetvis lite här och där i staden.

Storkleverans

Igår utvidgades familjen med en liten flicka. Härligt! Ns lillebror med sambo fick deras andra flicka och vad vi har hört är att allt gått bra. Jei. <3

Idag har jag tillbringat några timmar på Cp tillsammans med min kollega, min närmaste chef eller vad vi ska kalla henne. Vi har städat upp kontoret och beställt nya kontorsartiklar. Hon sa att hon var så glad att jag ville samarbeta med henne och inte köra mitt eget race. Hm, vilket race? Och vart skulle jag köra. Tänkte jag.
Hon sa att hon vill lära sig saker. Av mig. Gulp. Jag poängterade dock att jag kan erbjuda entusiasm, inte så mycket kunskap i detta läge. Hon har en bakgrund som sekreterare men har jobbat de senaste åren med barn. Hm. Var det inte någon annan som också plötsligt befann sig i "barnbranschen"? Lite lustigt i alla fall. Och lite oroväckande på ett sätt. Jag har varit tydlig, enligt mig själv, att jag inte har så mycket erfarenhet av administration men att jag vill lära mig. Hur som helst, jag blir väl inte avskedad hoppas jag. Det vore något det. Avskedad från ett volontärjobb. Inget jag skulle sätta på min CV om man så säger.

Måste vägen till Curaçao gynga så?

Att hålla sig innanför kanterna.
Är inte alltid lätt.
Men färggrant blev det.

Äntligen

Äntligen är de här.
Äntligen får jag chansen att se dem.
Människorna som simmar med alla sina kläder och grejer i en liten säck.

Klicka på bilden för att se dem.
Hann inte ta någon bättre bild.
De flyter snabbt de små rackarna.
Åh, när är det min tur?

En hälsning

Kom och drick kaffe med mig.
Jag är trevlig, jag lovar.
Och mitt bord har en ny grön duk.

Jag erbjuder utsikt uppåt.

Och neråt.
Vad väntar du på?

Eller kan du komma förbi först ikväll?
Då tänder jag lyktan så du hittar hit.

Med vänlig hälsning,
Balkongen.

Det där med "levande" kvarter...

I hörnet av vårt kvarter finns en lokal som man får hyra för olika tillställningar. Idag när jag befann mig en gata hemifrån kände jag grilldoft. Inget konstigt med det eftersom schweizarna är flitiga med grillen. Även på sina balkonger kan tilläggas. När jag svängde runt hörnet in på vår gata förstod jag varifrån doften kom. Tre killar satt utanför den här lokalen och grillade en hel gris. Alltså en HEL gris. Halvt på gatan.

Min lunchaptit försvann ganska hastigt.

Allt väl här.

N. är tillbaka från Finland och med sig hade han
en hög med svenska tidningar OCH
Fazers blå.
Trippel lycka rätt och slätt.

Edit: tidningarna lästes ut på två dagar och av chokladen återstår endast 50 g. Bara en pik till nästa gäst ;)

Take it outside, please.

Tog en promenad nu på kvällssidan. Gick genom Klein-Basel, tittade på människor och försökte njuta av värmen. Det är liite för varmt just nu, om jag får klaga. Vid lokala butiken finns en ganska stor öppen yta, torg är att ta i, men ganska stort ändå. Ikväll var det fullt med människor på bänkarna där. Men inte festande människor, som man kunde tänka sig. Istället var det familjer som satt och umgicks och pratade med varandra. Ungarna sprang halvnakna genom de små fontänerna som finns här och var i asfalten. Lite längre bort hade en pappa vattenkrig med sina två söner. Idylliskt och man blir så glad. Man är duktig här på att använda de offentliga rummen. Man umgås utomhus. För någon vecka sen gick vi förbi ett gäng småflickor som satt på en filt och lekte med dockor utanför ett höghus, lite halvt på gatan. Såg trevligt ut.
Bara en av de saker som jag gillar här.

Leve sluddret

att använda sig av språk som man inte riktigt behärskar kan vara lite knepigt.
tur att man har utvecklat sluddrandet under alla år i Finland.
ni vet, man är inte riktigt säker på vilken ändelse det ska vara.
vilket kasus ska tillämpas? inre yttre? ni vet.
men man kommer undan med en hel massa har jag märkt om man sluddrar lite.
sväljer ändelserna.
kanske alla andra märker att man säger något knasigt men det får mig ändå att våga prata. använda språket.
vilken tur att man kan sluddra på tyska också.
för vem bryr sig egentligen vilken artikel det ska vara.
eller om det ska vara ackusativ eller dativ?
de frågar om de inte förstår.
och så kan man ju alltid upprepa strategiska nyckelord, högt.
så att sånt.

Det svänger ju

Joy Denalane

Vad jag har gjort idag i text och bilder. Jätteintressant, jag lovar.

Idag besökte jag botaniska trädgården tillsammans med Amerkka-R.
Varmt, soligt och massor med fina blommor.
Vi gick runt och sa: Oh & ah. Och tog bilder.
Vi hade lunch på ett litet café mitt i parken.
Jag åt rucolasallad med parmesan.
Trammen in till stan igen och vi sa hejhej.
Promenad hem från torget.
Mat för helgen.
Istället för sushi blev det Ben & Jerry's.
Och här är jag nu.

Palm till salu.

Jag hoppas de har hemkörning på den.

Och som grädde på moset.

Två bilder på människor.
De här är för dig, Fairy G.

Ska bara gå in dem...

...så är de perfekta.
Skor med snören.

Perfekt minus en

När jag kom hem nu ikväll stod ett balkongbord utanför ytterdörren. Äntligen*. Nu är det dags för frukost, lunch och middag ute på balkongen. Kanske även ett och annat vinglas. Det som stör lite är att det är något som blommar just nu som luktar...ja, det luktar kattpiss.
Det är tur att man har något att klaga på. Det är ju så jobbigt när allt är perfekt.


*vi väntade alltså på ett bord som hyresvärden lovat oss. Det dyker inte upp bord bara hur som helst. Inte ens här.

Let it be. Or what happens when you don't.

Igår kväll när jag satt i soffan och pillade navelludd fick jag för mig att peta bort det som stört mig nu i några dagar. Inte i naveln då, men bakom mina framtänder. Jag trodde att det var en kärna av nåt slag som kilat fast mellan mina tänder eftersom det varit något vasst där de senaste dagarna. Jag har dock inte kunnat se nåt och inte heller tänkt så mycket på det. Så borde jag ha fortsatt. Nåväl, man ska ju alltid peta där man inte borde peta och sagt och gjort. En liten flisa petade jag nu loss. Ingen kärna utan en tandflisa. Det är i alla fall min lekmannamässiga åsikt. Detta har resulterat i ett litet hål/grop bakom mina framtänder. Det gör inte ont, men det kan väl inte vara jättesuperbra?
Eller?

Saker igen

Eftersom det är lättare att ta bilder av saker än av
främlingar fortsätter vi med
fyndkavalkaden.
Turen har denna gång kommit till halsband.


Nästa bild är ett bevis på återvinning i det här landet.
Om det är något man inte längre vill ha
men tror
att någon annan kanske vill ha det.
Kan man sätta ut det på gatan med en liten lapp.
Gratis. Zum Mitnehmen.
Den här fina plåtlådan hittade jag för inte så längesen.

Här förvaras nu stora halsband och annat löst plock.

På tal om återvinning.
För någon dag sen ringde N. på väg hem från jobbet.
Han befann sig en gata eller två hemifrån.
Och nu hade han hittat ett litet bord med hjul som skulle passa perfekt i vårt kök.
Tyvärr kom det en tant och rullade iväg med det framför hans näsa.
Så det gäller att vara på rätt plats, vid rätt tidpunkt och vara attans snabb.
Är man det kan man fynda på gatorna häromkring.



Tänk att människor gör så. Ger bort saker. Underbart.
Och tänk att de där sakerna får vara i fred.
På gatan.
Vill man inte ha det lämnar man det till nästa.
Utan att förstöra det först.
Ännu mera underbart.

Fynd

På begäran tar vi en liten titt på några av de fynd som jag samlat på mig under året.

En omlottsklänning i mystiskt ros-afrikanskt mönster.

Ett wild card. Inte helt övertygad ännu.

Fyra kjolar. Blommor x 2, grönt & prickigt.

Storhetsvansinne

Nu tänker jag göra som alla stora bloggare gör.
Fråga mina läsare (alla två...): Vad vill ni läsa om?
Vill ni ha bilder på alla spårvagnslinjer?
Eller kanske ni vill ha flera molnbilder?
Är det någon som saknar ett dagens ord?
Sägsägsäg.
Tack.

Kaffetåren den bästa är

I lördags fungerade jag som chef över kaffekokning. Inte hemma då, där är jag chef så ofta att det inte är värt att nämna. Nej, i lördags hjälpte jag till på en loppmarknad som Centrepoint ordnade. Jag hade lovat hjälpa till med "refreshments" och tack och lov hamnade jag i köket. Alternativet var att sälja kaffet. Lite för mycket kakförsäljning från högstadiet för att jag skulle njutit av det. Istället hade jag jättetrevligt i köket och lärde känna en äkta schweizare till på köpet. Dessutom hann jag ta en runda bland försäljarna också och köpte ett silverarmband.

Work but no pay

Idag har jag träffat två trevliga styrelsemedlemmar från Centrepoint.
Nu ska det tamejtusan volontäras.

Grönt igen

Jag svängde åt ett annat håll idag på promenaden.
Och vips så hade jag hittat stigar.
Istället för asfalt.
Mitt i staden. Eller nästan.

Varje morgons kaffe

Om ni tror att jag ligger och drar mig okristligt länge.
Så kan jag meddela att det gör jag inte.
Det här är jag varje morgon.
Jag kokar kaffe.
Åt N.

Äh, vi tar en i alla fall.

Om det nu skulle vara att ni inte tror mig.

Fraaance.

I söndags vågade vi oss äntligen över den franska gränsen. Vi var så illa tvungna egentligen. Vi var nämligen bjudna till min ex-kollega på söndagslunch. Hon bor i Colmar tillsammans med sin 4-årige son. Colmar visade sig vara en underbart vacker stad. Här kunde jag ladda upp en massa bilder, men ni får tro mig istället. S. bjöd på god mat och efter lunchen lekte vi turister och åkte med häst och vagn genom staden. Det visade sig vara ett väldigt smart sätt att se mycket av staden på kort tid. Men det var så varmt. Du milde vad jag svettades. Och tydligen drack jag alldeles för lite för när vi kom hem på kvällen slocknade jag genast på soffan. Dagen efter kändes dessutom som en rejäl dagen efter. Helt oförtjänt kan jag tillägga. Trevligt var det dock att se lite av den franska sidan också. Det är ju så nära. Som jag brukar tjata om.

Kort och knubbig lycka

Det här är så stort att det förtjänar ett inlägg.
Och en bild.
Tänk att det finns någon därute som är som jag på pricken.
Och denna någon kan (orkar) korta av ett par linnebyxor.
Och därefter skänker dem till frälsis.
Som säljer dem till mig.
Nu funderar jag om jag ska färga dem eller bara förlika mig med färgen.

Med huvudet bland molnen