lördag 30 april 2011

Vappen


Schweizarna är oerhört duktiga på att märka ut vandringsleder.
Och man har många att välja mellan.


Ibland är det galet grönt.


Här gick vi genom en äng där det växer 200 olika blommor och växter.
Det fick vi lära oss av den gamle mannen som delade bänk med oss under vår lunchpaus.
Uppe på ca 650 meters höjd.
Ja, han bad att få sitta med oss en stund.
Det behöver man när man har två artificiella knän, tyckte han.
Vi höll med.


Bedårande.


För sent för en krans.


Regnmoln i fjärran.
Det blev en något längre rutt än vi hade tänkt oss.
4 timmar.
Men vi hann till butiken för att få vår vappenskumppa.

fredag 29 april 2011

Dagens bröllop


Storslaget.
De slog på stort.

torsdag 28 april 2011

Skyldig.

Minns ni påskhararna? De är försvunna. Starka misstankar riktas mot (spar)grisen. Varifrån har han annars fått allra bjällror? Den uppmärksamma ser att det rör sig om fyra stycken bjällror. Vi kan alltså konstatera att (spar)grisen har samlat på sig en stor mängd troféer under påskhelgen.

En vanlig dags promenad


Våren har kommit.



Där inne studerar man kemi.


En sidogata till min favoritgata.


Det beigea maränghuset är mitt favorithus.


Strandpromenad.


hallå.

Vad skulle ni göra utan mig?

Jag behöver goda råd och idéer.
Det är så här nämligen. Jag har en liten tanke om att gå runt till några av stadens loppisar/vintagebutiker och liksom fråga om de behöver min hjälp. Gratis alltså. Som en lite volontär. Men. Alla butiker (förutom Frälsis) är små ställen med bara en person bakom kassan. Gissningsvis är denna person ägare/anställd/allt-i-allo. Så, nu är frågan denna. Hur ska jag sälja mig själv? Vad ska jag erbjuda att jag kan göra?

Så här långt har jag kommit:
1. Jag kan hänga upp klänningar.
2. Jag kan göra fint bland skorna.
3. Om det krävs kan jag dammsuga.
4. Jag kan koka kaffe.
5. Jag kan prata med kunder på engelska och skandinaviska.
6. Jag kan nicka och hålla med på tyska.

Som ni ser, jag behöver hjälp.

tisdag 26 april 2011

Skoanekdot x 2

En dag på det lokala loppiset.
En ung man kommer fram till mig. I handen har han en mörkblå, ganska liten sko med en stor edelweiss på sidan.
"Ursäkta, vet du om den här är för damer eller för män?"
Hjälp, tänkte jag. Vad vill han att jag ska svara? Ska han köpa skorna till sig själv eller till sin fru kanske?
"Nja, kanske för damer. Men jag vet inte säkert", svarar jag. Jag tycker ju att vem som helst ska få ha blomskor egentligen.
"Tack" och så går han sin väg. Ställer tillbaka skon på hyllan med andra damskor.

"Om du tycker att de är fina så köp dem!", ville jag tillägga, men jag hann inte. Och min tyska skulle nog inte ha räckt till heller.

*******************************************

På spårvagn nr. 1 på väg hem.
En dam ska av på min hemmahållplats och ställer sig i god tid vid dörren.
Jag har inte satt mig eftersom jag har många kassar och ska inte åka långt.
Jag tittar ner på hennes skor. "Jaha, det finns såna skor också", hinner jag tänka.
Damen har nämligen på sig ett par till synes vanliga sneakers, men de saknar häl. De har bara en liten rem runt hälen som håller skon på plats.
Visst har jag sett skor utan häl tidigare, men då har det varit sneakers i mer ballerinainspirerad stil.
Nu är det sneakers utan häl. Punkt.
Jag stirrar obehindrat och inser att hon (eller någon annan händig) helt enkelt skurit ut hälen. Kanske skorna har skavt eller så är det bara hennes sommarskor.
Kreativt om inte annat.

måndag 25 april 2011

Påsken i ett nötskal.


Glada vi på vandring gå.
Igen.
Vi har bekantat oss med områden kring Basel under påsken.
Ny rutt varje dag.











torsdag 21 april 2011

Glad påsk

Låt mig presentera:
Till vänster har vi Hare Mjölkchoklad och
till höger Hare Mörkchoklad.


De ser kanske oskyldigt söta ut, men...


...när man svänger ryggen till, försöker de sticka iväg.
Antagligen vet de vad som väntar i påsk.

måndag 18 april 2011

"We all came out to Montreux"


Antar att jag inte är den första som nynnat på den sången på väg till Montreux. Vi såg dock ingen rök, bara dimma på sjön.


Guideboken tipsade om det där slottet. Men vi orkade inte ta oss dit utan zoomade hämningslöst med kameran och så fick det vara bra så. I förgrunden syns en trampbåt. Det är tydligen det de tuffa sysslar med i de här trakterna. Jag har aldrig fått åka trampbåt. N. visade ingen sympati utan skröt istället om trampbåtsturer han gjort i sin ungdom.


Freddie.


Strandpromenad fanns även i den här staden.

Inte det som brann ner men det nya.

Lausanne

Vi åkte till Lausanne igår. Efter en tågresa på lite över två timmar kunde vi konstatera att i Lausanne hittar man:


massor med utsikt


en fin katedral


fåglar och fontäner (här dock bara i singularis)



turist(er)


strandpromenad

OS-statyer (och ett OS-museum)


samt båten som skulle ta oss vidare till Montreux.

lördag 16 april 2011

Ni kan andas ut...

...vi hittade hem igen. Så här gick det till.


Vi lämnade Riehen bakom oss.


Vi gick genom lite skog och kom ut till öppnare landskap.
Det visade sig att vi skulle gå runt fälten och komma till kyrkan som syns till höger.
Men det visste vi inte här.


Men plötsligt stod vi framför kyrkan.
Här lunchade vi.


Söta små kossor stirrade ut oss.


Kyrkan från kossornas perspektiv.



Storkar är enorma. Jag upprepar: Enorma!


Basel.


Nästan hemma.
Ungefär 4 timmar tog det.

Spänning.

Vi ska ut och vandra idag. En ny led. En blå led.
Blått betyder "kinderleicht und gemütlich".
N. ville satsa på en svart led direkt.
Svarta leder är avsedda för "künftige Profis".
Jag sa nej.

Om jag inte hör av mig senare idag vet ni att ni hittar mig i skogarna kring Riehen.

fredag 15 april 2011

Veckans horoskop

i den gratis men ack så pålitliga fredagstidningen:

Schnell Koffer packen: Du musst einfach ein paar Tage raus an Ostern. Am besten an ein Ziel, das du noch nicht kennst.

Så, vart ska jag åka?

Fredagen till ära




spelar vi den här.

tisdag 12 april 2011

I farten


För att förhindra olyckor när chauffören också ville titta på utsikten, tog jag en massa bilder från bilen. De flesta blev givetvis ganska suddiga, vilket kan bero på hastigheten eller det faktum att jag fler än en gång bara knäppte av utan att själv titta ner. Fy farao vilka stup det finns i det här landet. Och nej, jag tycker inte att en tunn tråd (i stil med el-staket) mellan bilen och stupet är mycket att hurra över. På bilden ovan ser ni något som kanske kan vara till någon nytta i staketväg. Det hörde till ovanligheterna kan jag meddela.


Även resenärerna i baksätet förevigade bilfärden. De var snäppet vassare och filmade det hela.