Nu när tvättmaskinen är igång så kan jag gå över till mitt nästa problem. Jag saknar mina saker. Kan man bli mera materialist än det. Suck. (Osagt saknar jag ju familj och vänner ännu mer förstås.) Men nu ska det gnällas. Jag saknar alla mina kläder, speciellt alla fina loppisklänningar som ligger nerpackade i barndomshemmet. Nu försöker jag ju inte lura mig själv att tro att jag skulle använda dem mera här än jag gjorde i Finland (så många fester är jag ju inte inbjuden till), men de finns inte här när jag vill klämma lite på dem och kanske pröva dem och ta en svängom. Jag saknar också mina plåtburkar. Även de har förpassats till någon låda istället för ett hyllplan där de borde stå och visa upp sig. Jag saknar mina böcker. Uppradade böcker i en bokhylla. Det är vackert det. Jag saknar alla mina jackor och skor och väskor. Visserligen står utbudet av saker i direkt samband med den tid man lägger ner på att göra sig i ordning. Har man bara en väska så har man två val, med eller utan väska. Men ändååå.
Sådär, nu har jag fått ut lite gnäll och kan återgå till att tycka att livet leker och solen skiner. Det gör det ju största delen av tiden. Om inte annat så vittnar ju ett sånt här inlägg om det. Har man inte annat att tänka på än ens saker har man det ganska bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar