Work but no pay

Idag har jag träffat två trevliga styrelsemedlemmar från Centrepoint.
Nu ska det tamejtusan volontäras.

Grönt igen

Jag svängde åt ett annat håll idag på promenaden.
Och vips så hade jag hittat stigar.
Istället för asfalt.
Mitt i staden. Eller nästan.

Varje morgons kaffe

Om ni tror att jag ligger och drar mig okristligt länge.
Så kan jag meddela att det gör jag inte.
Det här är jag varje morgon.
Jag kokar kaffe.
Åt N.

Äh, vi tar en i alla fall.

Om det nu skulle vara att ni inte tror mig.

Fraaance.

I söndags vågade vi oss äntligen över den franska gränsen. Vi var så illa tvungna egentligen. Vi var nämligen bjudna till min ex-kollega på söndagslunch. Hon bor i Colmar tillsammans med sin 4-årige son. Colmar visade sig vara en underbart vacker stad. Här kunde jag ladda upp en massa bilder, men ni får tro mig istället. S. bjöd på god mat och efter lunchen lekte vi turister och åkte med häst och vagn genom staden. Det visade sig vara ett väldigt smart sätt att se mycket av staden på kort tid. Men det var så varmt. Du milde vad jag svettades. Och tydligen drack jag alldeles för lite för när vi kom hem på kvällen slocknade jag genast på soffan. Dagen efter kändes dessutom som en rejäl dagen efter. Helt oförtjänt kan jag tillägga. Trevligt var det dock att se lite av den franska sidan också. Det är ju så nära. Som jag brukar tjata om.

Kort och knubbig lycka

Det här är så stort att det förtjänar ett inlägg.
Och en bild.
Tänk att det finns någon därute som är som jag på pricken.
Och denna någon kan (orkar) korta av ett par linnebyxor.
Och därefter skänker dem till frälsis.
Som säljer dem till mig.
Nu funderar jag om jag ska färga dem eller bara förlika mig med färgen.

Med huvudet bland molnen