Eftersom jag talat högt om det varma vädret vi har här är det antagligen någon som bestämt sig för att ta ner mig på jorden igen. Jag önskar att det här var ett aprilskämt men den här baggen såg för allvarlig ut för att vara ett sånt.
Skinande saker i all ära, men inte på min balkong när jag ska njuta av det vackra vädret.
fredag 1 april 2011
torsdag 31 mars 2011
He va he.
Så var då dagiskarriären avslutad. Ännu en gång. Jag är som en avdankad idrottsman som gör comeback på comeback utan att förstå sitt eget bästa.
Det känns lite sorgligt men ändå bra. Det är otroligt givande att jobba med barn, men är man inte helt motiverad blir det inte bra. Och de små liven förtjänar verkligen motiverade vuxna. Ja jisses, vissa av dem tillbringar ju nästan 11 timmar av dygnets vakna timmar med oss. Tänk det. 11 timmar. Och jag som klagat över min 9-timmars arbetsdag. Det här landet har mycket bra att erbjuda, men hela barnrumban är något helt annat än i Finland. Mammaledigheten är tre månader och efter det är det bara att återvända till arbetet. Så små beibisar fanns det alltså på mitt jobb. Jag klagar absolut inte på den vård som erbjuds, men det ger ett visst perspektiv till de nio månader man har rätt till i Finland (korrigera mig om jag har fel, jag är ju inte helt uppdaterad med dylika uppgifter).
Jag bytte telefonnummer med mina två närmaste kollegor och jag är redan inbjuden till Frankrike för att hälsa på den ena. Jag hoppas verkligen att vi kommer att hålla någon slags kontakt.
Nu skall jag landa i det här. Men först, pizza & vin.
Dagens bästa: den stora kramen jag fick innan jag gick av den lilla flickan som retat gallfeber på mig de senaste två månaderna. Eller nästan, den sista veckan har hon varit kramig så det förslår.
Dagens tanke: Om inte bara en utan flera säger att det är synd att jag ska lämna jobbet för jag har så bra hand med barn, är jag då fel ute som slutar? Eller var de bara artiga?
Dagens citat: I'm building (tankepaus) something. Sagt av en flicka som staplade en massa klossar och legon på varandra.
Dagens insikt: Jaiks.
Det känns lite sorgligt men ändå bra. Det är otroligt givande att jobba med barn, men är man inte helt motiverad blir det inte bra. Och de små liven förtjänar verkligen motiverade vuxna. Ja jisses, vissa av dem tillbringar ju nästan 11 timmar av dygnets vakna timmar med oss. Tänk det. 11 timmar. Och jag som klagat över min 9-timmars arbetsdag. Det här landet har mycket bra att erbjuda, men hela barnrumban är något helt annat än i Finland. Mammaledigheten är tre månader och efter det är det bara att återvända till arbetet. Så små beibisar fanns det alltså på mitt jobb. Jag klagar absolut inte på den vård som erbjuds, men det ger ett visst perspektiv till de nio månader man har rätt till i Finland (korrigera mig om jag har fel, jag är ju inte helt uppdaterad med dylika uppgifter).
Jag bytte telefonnummer med mina två närmaste kollegor och jag är redan inbjuden till Frankrike för att hälsa på den ena. Jag hoppas verkligen att vi kommer att hålla någon slags kontakt.
Nu skall jag landa i det här. Men först, pizza & vin.
Dagens bästa: den stora kramen jag fick innan jag gick av den lilla flickan som retat gallfeber på mig de senaste två månaderna. Eller nästan, den sista veckan har hon varit kramig så det förslår.
Dagens tanke: Om inte bara en utan flera säger att det är synd att jag ska lämna jobbet för jag har så bra hand med barn, är jag då fel ute som slutar? Eller var de bara artiga?
Dagens citat: I'm building (tankepaus) something. Sagt av en flicka som staplade en massa klossar och legon på varandra.
Dagens insikt: Jaiks.
Helg på kommande
tisdag 29 mars 2011
Dagens fråga
"Are they all yours?"
Den frågan fick jag inte bara en gång idag, utan tre (!) gånger.
Jag och en kollega var ute på en liten promenad med monstervagnen som rymmer sex barn.
På samma gång alltså.
En turistgrupp med guide (en som som viftar med en liten flagga så att alla kan se vart han går) stannade och stirrade. Skrattade.
En dam med rollator gav oss företräde med orden: "Den vagnen vinner."
"Are they all yours?"
"Well, yes, of course. They are the same age but have different fathers."
Så här ser skönheten ut. Men vi har inget tak på vår vagn. Tack och lov för det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



