Kära granne

i huset på andra sidan gräsplätten.
Javisst är det är fin cykel. Det tycker jag också.
Svart, tuff och väldigt ovanlig i dessa trakter kan jag tala om för Er.
Skulle jag inte redan ha en, skulle jag definitivt vilja ha en. 
Jag vet inte vad som är värst.
Att någon av er tagit er friheten att ta min cykel ur det låsta förrådet
eller att någon tyckte att det var en bra idé att borra sönder låset så att nyckeln inte längre funkar.
Jag antar att Ni har någon mackapär som gör att Ni kan öppna låset.
För visst vill man ju cykla med en skönhet som denna.
Ni har ju t.o.m. höjt sitsen och styret.
Eller att efter allt detta, att Ni tyckte att det var helt okej att lämna den utanför Ert hus.
Att inte ens försöka dölja att man snott cykeln ur det gemensamma förrådet.
Vad trodde Ni? Att jag inte skulle känna igen den enda svarta Jopon på mils avstånd?

För gammal för att se ung ut?

En helt vanlig fredag på bolaget.
En glad 31-åring går mot kassan med helgens inköp.
Kassörskan: Var det bra så?
Den glada: Ja, det var bra så, tack.
Kassörskan: Har du nåt id att visa kanske?
Den glada: (oj, ung idag igen! Måste vara min teini-halsduk!) Absolut.
Kassörskan: Ja, ibland är det ju svårt att veta om nån är en ung 40-åring eller en gammal 20-åring.
Den glada: (öh, vad sa hon just? Vad menar hon? Blir jag leggad för att jag ser äldre ut än jag är?) Måste vara svårt att avgöra ibland. *Nervöst skratt*

Den glada lämnar bolaget, något mindre glad men med tröst i tygkassen.
Var det för att jag nödvändigtvis skulle köpa sherry?

Tallinn

I helgen hälsade vi på brodern i Tallinn.
Mycket god mat, fint väder och turister i mängd.

Dags för något eget?

Bokrean startade tidigare i veckan och jag var ovanligt svalt intresserad.
Normalt i dylika reatider har jag skrapat fram de sista slantarna och gått bananas.
Inte i år.
Inget intressant att tala om erbjöds på hyllorna.
Jag värkte fram ett köp. En kokbok. EN KOKBOK!*

Men om sanningen ska fram så var det inte bara ointressanta titlar.
Jag är också fruktansvärt trött på att släpa tegelstenar mellan olika boplatser.
Antagligen börjar det rycka i bokrea-nerven igen när jag vet att jag inte behöver plocka isär och ihop den där hyllan igen på länge. För att inte tala om hur skönt det ska bli att veta att jag inte behöver svära och svettas över otaliga boklådor i flyttbilen.


*har redan provkört den och första receptet var mycket lyckat.

Det fick sin upplösning

Ni minns kanske tv-teamet jag släppte in i vår tvättstuga?
Mysteriet är löst.
Den dök nämligen upp i kvällens avsnitt av Plus.
Ni kan sova lugnt igen.

Fyndat, fått och funnet

Så här är det.
Varje besök till Vasa resulterar alltid i en välfylld väska när man ska hem igen.
Denna gång var inget undantag.
Ovan två tyger som skall bli något nytt.
Nedan allt man kan behöva när våren gör sitt intåg.

Men medan man väntar på den kan det vara skönt med dessa.

Gjorda av underbart händiga Mamma Grön.

Du har en månad på dig, Umeå.

Har just sorterat och bläddrat lite i bilder från året i Schweiz.
Kunde glatt konstatera att fjolårets första lunch utomhus intogs 12 mars.
Hur ska Umeå tackla det här undrar jag?
Kan det bli ett rekord i år?
Undrar jag en dag som denna med en meter snö och minus 20 utanför fönstret.

Alternativt är det jag som får hitta ett sätta att tackla det.
Umeå struntar antagligen högaktningsfullt i mitt problem.