Swiss Art Awards

I fredags gick vi förbi ArtBasel vid Messeplatz.
För lång kö och för dyrt inträde.
Istället gick vi in i hallen tvärs över gatan.
Där visades bidrag i Swiss Art Awards.

När man gör det svårt för sig

Tanken att jobba som technical writer har slagit mig.
Den har slagit mig både en och två gånger.
Men efter att ha suttit löjligt länge
med en enkel
simpel
bruksanvisning
för en dvd-spelare
ger jag upp den tanken.
Inte min grej.
Hur
ska man tänka
så att det blir rätt och så
att alla förstår vad man menar?
Man vill ju inte att någon ska känna sig dum
utan att de ska förstå på ett enkelt sätt vad man försöker
få fram. Vilken knapp man skall trycka när och sånt. Ni vet. Svårt.

Besöket

Vi hade alltså nyligen besök från Finland.
En vän.
Som stannade några dagar.

Första dagen innebar bl.a.

den obligatoriska turistrundan genom
staden.
Inklusive kyrkan.



Andra dagen hade en tur till
Strassburg*
på programmet.

Tredje dagen bjöd på parkhäng.


Fjärde dagen tillbringade vi
på konstmuseum.
Och åt middag på restaurang
med två vänner som bilsemestrade.
Så då blev det givetvis
ännu en turistrunda.
Denna gång i skymning.

Dag fem köpte gästen ett dagskort till
spårvagnstrafiken.
Så vi åkte.
Ganska mycket.
Och lunchade nere vid ån.

Och det var det besöket.
Tyvärr har jag inga ljudfiler att lägga upp.
Men temat på resan var
skratt.
Ni kan ju fnissa för er själva och föreställa hur det lät.
Om ni vill.

*tyckte det såg så märkligt ut att jag fick googla stavningen. Tydligen är denna stavning av äldre sort. Passar bra.

I väntan på något gott

Det har varit tyst här en liten tid.
Men jag har haft roliga dagar.
Med min vän.
Nu har hon åkt hem igen.
En rapport kommer på vad vi gjort.
Men inte just nu.
Nu ska jag skriva protokoll, beställa kuvert och sånt där annat smått och gott.
Som en assistent gör.
Tydligen.
Jag ger er Frölein Da Capo istället.
Hittade en sång på engelska, annars är det mest schweizertyska för hennes del.
Men hon är grym.

En vän

Om sisådär fyra timmar hoppar jag på bussen ut till flygplatsen.
Där hoppas jag hitta en vän.
Tro nu inte att jag har för vana att åka till flygplatsen och ragga upp vänner hur som helst.
Nej, den här vännen är redan bestämd på förhand.
Jag vet vem jag ska hämta hem.

Rhenfallet

Rhenfallet.
Tydligen Europas bredaste.
Där stannade vi till i lördags på väg hem.

Olika

För någon dag sen firade man 40-års dagen för rösträtt för kvinnor i Schweiz. 40 år. Jaiks. Sätter lite perspektiv på Finland. Igen. Dessutom lärde jag mig igår att man som gift kvinna inte får behålla sitt efternamn som ogift. Man får ta dubbelnamn men alltså inte endast använda sitt namn som ogift. Jaiks. Igen. Det var kanske därför postdamen såg så skeptiskt på mig när jag försökte förklara för henne att jag hette det jag heter nu även före jag var gift. (Det var jag tvungen att göra när jag ville ansöka om utdrag ur straffregistret.)
Inte för att jag trodde att alla länder följs åt med dylik lagstiftning men det är ändå ett litet uppvaknande när man inser sånt här.