Boktips

Om ni känner för att läsa en tunn, liten bok
för att få insikt i en bibliotekaries tankevärld
ska ni läsa Kod 400 av Sophie Divry.

Kanske ett nyårslöfte

I takt med att jag packar ner 

klädesplagg efter klädesplagg 

känns idén med klädköpstopp inte dum alls.

På väg mot arg tant.

Det är egentligen väldigt få saker som får mig intill "skriva insändare till lokaltidningen"-arg. Men en sak som blir extra tydlig på vintern är alla enormt idiotiska vuxna människor som bara rusar ut på övergångsställen utan att se sig om och utan att försöka få ögonkontakt med bilisten. Jag vet att det är lag på att som bilist stanna vid övergångsställen för fotgängare, men kom igen människor, använd lite sunt förnuft! Bilister i Sverige stannar i regel (mycket bättre än i Finland, undantaget Åland där man också är duktig på att stanna), men inte alla gör det och alltid är det kanske inte läge heller. Så om en lång rad bilar, tätt följda efter varandra, inte stannar tänker jag att det finns en orsak. Kanske beror det på att vädret plötsligt blev mildare med den följden att det blivit glashalt. Kanske beror det på mörkret, det snöblandade regnet, att man kör väldigt nära varandra och vill inte skapa en kedjekrock...eller vad vet jag.
Idag stämde allt ovanstående in, vilket innebar att jag stod vid övergångsstället och ingen bil stannade. Eller ja, det hann passera tre bilar (milda makter) varefter en kvinna bakom mig ropade åt mig att gå ut så att bilisterna följer regeln. Jag svänger mig om och tittar på henne och på samma gång skuffar hon sin barnvagn förbi mig och drar ytterligare en unge i handen ut på körbanan.  Givetvis bromsade hela bilraden in, men det känns ju inte helt säkert när en lång rad bilar tvärbromsar på halt underlag. Eller är det bara jag? Jag kan förstå barn som går över utan att se sig om, sånt kan jag förlåta, om än med hjärtat i halsgropen, men vuxna människor!
Visst finns det kanske en ära i att dö för sina principer, men om jag får välja väljer jag gärna en annan princip än just den här....

Alltid i sista stund

I höstas när jag började studera igen bestämde jag mig för att den här gången ska jag aldrig eller väldigt sällan lämna uppgifter till sista minuten. Varför jag trodde att jag skulle lyckas ändra på mitt beteende just nu har jag ingen bra förklaring till. Och nu, några deadlines senare kan jag, utan egentlig förvåning, konstatera att jag fortfarande blir klar med mina uppgifter i sista stund. Gårdagens rapporter skickades in med en tvåtimmars marginal, men det är inget att skryta med. Antingen är det väl bara att acceptera hur jag funkar (bäst under press-ha!) eller seriöst lägga upp och följa ett schema.
Vi tar väl tag i någotdera efter jul, eller vad säger ni?

Vi blev med hyreshus

Efter många visningar 

av både bostadsrätter och 

hus,

efter en del argumenterande

filosoferande

och 

dryftande

blev det så äntligen bestämt:

Vi hyr hus.

Så från 1 februari hittar ni mig i ett litet hus

nere vid älven. 

Ring gärna före ni kommer på besök så ni hittar rätt tant i rätt hus.

Hösten

Klara färger.

Klar luft.

Klart.

Den där inspirationen att skriva inlägg infinner sig aldrig.

Igår skrev jag istället en rapport på 6 sidor.

Idag fikar jag och hämtar reserverade böcker.

Ni ser, det är inte så spännande.