Tvärstopp

Jag får inte till det.
Just nu är det uppgift om
"Budgetsystem och rollspel" som ligger på bordet.
Och där har det legat sen 11-tiden i förmiddags.
Jag läser och skriver. Raderar och börjar om.
Tips och idéer tas
ödmjukt emot.

Augusta Raurica

Söndagsmorgon

Solen skiner, fåglarna kvittrar och mannen sover.
Därför sitter jag framför datorn, planerar dagen och
går genom bilder jag tagit sen flytten hit.
Bilden ovan tog jag allra första dagen när jag promenerade omkring i staden.
Då tyckte jag att dessa tak var alldeles otroligt fina.
Det tycker jag ännu.

Sssch...

Den enda turistbilden jag lyckades knäppa under turen till Lörrach.
En kyrka.

Nu ska det repeteras och grammatiseras.

Mina nya sandaler. Hush Puppies.

Vad har du i väskan?

Vi åkte till Lörrach idag. En tysk stad som ligger 20 minuter bort med regionaltåg. Vi shoppade, drack kaffe, strosade och åt lunch. Vi tog tåget hem igen. Och då hände det. Gränsvakterna kom. Vi hade en vag uppfattning om att om man köper massor med kött och mjölk måste man se upp. Det finns nämligen en gräns på hur mycket man får föra in i landet. Men hur var det nu med andra varor? Gulp. Man är inte direkt stor på sig när uniformerade gränsvakter börjar fråga vad man har köpt och ber att få titta i väskorna. Det dyraste vi hade var mina nya skor för 60 euro. Vi hade en kasse med mat (inget kött och inga mjölkprodukter) samt en kasse med solkräm, tandkräm etc. Jag hann bli rejält svettig innan de artigt tackade för sig och gick vidare. Efter lite googlande vet jag nu att man får föra in varor för 300 franc per person utan att tulla.

Långsamt smart

Nu vet jag inte exakt när jag smakade min första kiwi men låt oss säga att jag i 25 års tid ätit kiwi med sked. Delat frukten och sedan gröpt ur innehållet med sked. Klottigt, bökigt och det känns som man snuvas på halva frukten som blir kvar i skalet. Därför har jag sällan gjort mig besväret att äta kiwi. Nu har jag då, 30 år gammal, insett att kiwi äts bäst genom att man först skalar den och sedan äter den som man äter ett äpple. Rakt på bara.
Det är vid dylika tillfällen jag lever upp till mottot "långsamt smart".

Rättvisa?

Eftersom jag talat högt om det varma vädret vi har här är det antagligen någon som bestämt sig för att ta ner mig på jorden igen. Jag önskar att det här var ett aprilskämt men den här baggen såg för allvarlig ut för att vara ett sånt.
Skinande saker i all ära, men inte på min balkong när jag ska njuta av det vackra vädret.