Röda pluppar är utav ondo.

Det är stressigt att vara arbetssökande. Har anmält mig här i landet och på så sätt fått tillgång till en sida med samlade jobb (lite som mol.fi). Jag har mitt eget konto och min egen sökprofil på sidan. Varje dag plingar det till i min inbox och jag får en lista över de jobb som (typ, ibland inte alls) passar mig. Jag går genom listan och kan klicka över de jobb jag gillar till min egen samlingslista*. Efter det kan jag gå in på min samlingslista och skriva ansökningar eller vad jag nu vill göra. För att samla bevis på att jag faktiskt är flitig ska jag också klicka i några rutor och berätta vad jag gjort och hur jag gjort det. Plus att jag i ett senare skede ska visa fram mina ansökningsbrev för min handläggare. De olika jobben har en plupp framför sig. Pluppen kan vara grön, röd eller blå beroende på statusen på annonsen. Om den är grön är allt frid och fröjd, men är den röd betyder det att annonsen inte mera är tillgänglig, alltså att man inte längre kan söka jobbet. Och det är just det som stressar mig. Igår klickade jag över några relativt intressanta jobb som publicerats i onsdags och idag är de RÖDA. Jag kan alltså inte längre söka till något av dem. Aargh. Nu var ju inte något av dem drömjobbet precis, men ändå. Hur snabb ska man vara? I annonserna står heller aldrig någon tidsfrist så man vet inte hur lång tid man har på sig. Visst kan jag producera ett ansökningsbrev på ganska kort tid, men jag har fått lära mig att man ska fundera lite, skriva med eftertanke och anpassa varje brev till varje ansökan. Kanske det inte gäller här? Jag får väl tänka om lite.
Ich werde bald verrückt.



*jag översätter friskt alla termer utan rim och reson.

På samma tema

När jag läste Vivants inlägg i dag kom jag att tänka på en bild som togs när vi var sprillans nya i vår nya hemstad.

Halleluja

1

1 frukost.
1 kopp kaffe.
1 tripp till butiken för att handla yoghurt och smör.
1 lass smutsiga kläder som nu är tvättade.
1 lunch.
1 ansökan skriven och skickad.
1 kopp kaffe.
1 utläst bok.

1 rastlös en.

Ja, det där med städning

Om det är någon som tycker att det där med städning som ingår i hyran är lyxigt, tänk om. Det är pain. I alla fall om man som jag är arbetssökande (inte arbetslös:)) och är van att kunna komma och gå hur jag vill under dagen. Detta funkar inte på tisdagar. Då ska man snabbt ut ur lägenheten på morgonen och sen driva omkring på staden i några timmar för att sen försiktigt smyga hem och kolla om allt är fixat. Suck. Varma sommardagar kunde detta kanske vara t.o.m. mysigt, men inte nu. Inte när det bara är några grader på plus.
Dock kan jag ju se det från den goda sidan. Redan kl. 12 har jag fått min dagliga motionen (och ganska mycket mera) så efter det kan jag med gott samvete sätta mig framför datorn. Dessutom var jag nästan först på plats när ett av stadens frälsisloppis öppnade imorse. Skörden blev inte så stor denna gång, en engelsk bok och ett par benvärmare. Skörden kunde dock ha blivit mycket större. Det kliade som attan i mina loppisfingrar, men denna gång kunde jag hålla mig.
Nu gott folk, nu är det fruar i New York och en kopp snabbkaffe som står på programmet.

Ordning och reda

Javisst, men bara mellan 7 och 19 måndag till lördag.
Huh?
Jag pratar givetvis om vår återvinningsstation något kvarter bort. De är duktiga på sortering här, men för att det inte ska gå för vilt till får man inte sortera när som helst.
I samma banor ligger uppmaningen om att inte utföra alltför ljudliga åtaganden mellan 12 och 14. En orsak är att barn och äldre människor ska kunna vila under den tiden. Enligt guideboken i alla fall.
Kan kort berätta att jag knappt vågar andas om jag råkar vara hemma under den tiden om dagarna.

En följsam vän